Nerkrupen i sängen....ligger jag och funderar över hur svårt livet kan vara ibland, alla ledsamheter och tragedier som drabbat en i livet, hur man ofta tagit varandra för givet, hur man försöker lappa ihop sin trasiga själ, om och om igen....mycket som är så komplicerat....eller är det vad man gör det till själv många gånger?! men det har tamejfan varit en tung höst, med många olustiga känslor, vrede, gråt och förtvivlan, falska förhoppningar.....och emellanåt en del skratt också :) tackar gudarna för alla fina vänner som stått ut med mej, stöttat mej i min ledsamhet.....! fortfarande är min själ något trasig, men börjar smått läka ihop igen, kämpar....tar en dag i taget, börjar skymta ljuset i tunneln, det finns där borta- och dit ska jag ta mej såsmåningom....även om det kommer ta tid :)
Med hopp om livet <3 / Anna<3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar