Som en mussla....Torsdag.

Till och från har jag varit som en mussla de här året...

Ja detta året började ju inte så bra, först urstädning av pappas lägenhet och sen begravning, burit på en massa sorg, som sedan fortsatte med den ena händelsen efter den andra...några gånger har musslan öppnat sej och sprudlat av glädje, och kännt tro och hopp om att äntligen få vara lycklig....för att i nästa stund bli trampad på och stänga in sej i sitt skal igen. I början på Maj trodde jag att det skulle vända igen, men var ack så sårbar...vågade inte först ta steget, vågade inte tro på nån lycka, vågade inte tro på att få bli älskad igen.....men sakta började jag öppna mej igen, ta emot kärleken som du då gav....jag trodde verkligen och ville så himla mycket, kände att allt var möjligt, kände mej trygg igen, och glad...som jag inte varit på länge!

I nästan två månader var vi tillsammans dag som natt, vi trivdes verkligen med varandra, du sa det ofta till mej.....å jag var så lycklig, å jag sov så himla gott om nätterna, tätt intill dej, kände en värme som jag verkligen behövde, som jag varit utan så länge......sen bara förändrades allt...du vart som en annan människa, jag kände inte igen dej....å sakta började jag sluta mej igen, in i skalet, där jag inte ville vara, ville ju vara med dej....vad var det som hände egentligen? Kanske slutade du bara att älska mej?! men kommer nog aldrig få veta, för du undviker mej, du vill knappt prata med mej längre, nu är det snart två veckor sedan jag träffade dej, å jag saknar dej så himla mycket och vill bara att det ska bli som det var från början, hoppet är ju det sista som överger en...men nu har det nog övergivit mej, för jag förstår så väl, men har svårt att släppa taget fast jag vet att jag måste för att kunna gå vidare i livet :( så är det!

Denna Torsdag vaknade jag kl åtta....upp och fixa kaffe, kolla FB en stund.....nu är det strålande sol ute, kanske ska ta mej ett dopp i Sandtjärn idag, har inte gjort det på hela sommaren, ville ut och springa i morse, men hade sån träningsvärk sen gårdagen, så jag måste nog vila, får bli en promenad senare, men nu är det väl dags att komma ur morgonrocken och in i duschen....så får det bli....!

Kramar / Anna<3

Fredag....

Idag känns det som jag sitter fast i en stor jävla seg såpbubbla!
Jag tar mej liksom inte ut....tankarna bara studsar tillbaka hela tiden.....ett himla ältande, om nån bara kunde komma och sticka hål på den, så den där sega klibbiga smörjan rann ut!
" Vi lägger ner det här nu ett tag, så får vi se vart vi landar" skrivet från chatt! jo visst....vet ju redan svaret, visste för länge sedan...om du inte vore så förbannat feg! kanske om man är fjortis skriver man i chatten på FB....men jag är iaf vuxen....hade viljat haft dom slängda rakt i ansiktet ist, öga mot öga! Såå undra om DU har landat än?! det finns jävligt många dumma bortförklaringar...så finns det sanning och ärlighet....jag uppskattar endast dom två sistnämda iaf....!

I morse vaknade jag 05.20 :( hade gärna sovit lite längre, men bättre att gå upp än att ligga och vrida och vända å inte kunna somna om....så de var bara att gå upp och "sätta på" kaffet de, så jag har redan hunnit med ett antal för många kaffekoppar, hunnit duscha ätit frukost och diska, å klockan är inte ens åtta!!!
just de...tvättat en maskin med tvätt också! så de vette fan vad man ska hitta på nu, kan ju inte gärna dra igång dammsugaren när alla ligger och sover heller, men finner väl på nåt snart :)

Många kramar / Anna<3

Torsdag...

Sitter och stirrar ut genom köksfönstret...ett grått Sveg idag med....borde väl vara van vid det här laget antar jag, ölandstoken blommar för fullt, den lyser upp i grådassget med sina gula vackra blommor, men det är höstblomster.....den är här nu! Hösten...kände det på luften igår...kyligare....vart tog sommaren vägen? de här som jag trodde skulle bli en av mina bästa, jag gick in i denna sommar full av hopp och förväntningar, jag gav all min kärlek, värme och glädje...men fick inget tillbaka....från att ha svävat på stora bulliga rosa moln, gjorde jag en störtdykning rakt ner i asfalten....pang! bom! ordentligt magplask utan vatten :( men livet går vidare....det rullar på, de stannar inte upp! idag känns någorlunda bra iaf...än så länge, försöker hålla fast vid det...pratade med några av mina goaste vänner igår.....dom ger mej styrka <3 å dom finns där, hela tiden, dom skulle ALDRIG vända mej ryggen pga mina felaktiga beslut, trots att jag är som jag är, trots att jag gör illa mej själv och vägrar inse att jag borde göra på ett "visst" sätt....å varför står dom där fortfarande?! Jo därför att dom är inte heller perfekta, dom har också gjort misstag i livet! å trots att jag är 42 + så är jag fortfarande inte fullkomlig, å troligen inte mina vänner heller....Meeeen, alla är vi unika, och fulla av fel och brister som vi respekterar hos varandra, tack och lov :D
Nu ska jag snart väcka upp min lurvige vän som ligger i sin korg och snarkar högt och ljudligt :D han ska nämligen får sej ett bad...å så ska jag väcka min granne, för hon ville ha kaffe kl 8.
Kramar från mej.../ Anna<3.

Grå Onsdag....

Jag tittar i spegeln va är de jag ser? att hela mitt jag är uppochner...kanske också i morgon?!

Jo så känns det idag...tittade i spegeln...nöp lite i fläsket också...å det ligger där som en mjuk badring runt magen, du vet en sån där ring som det är för lite luft i, måste ta tag i den biten också.....gick faktiskt en långpromenad i går kväll....duktig?! men stopp nu....en sak i taget var det ju!!

Idag känns ingenting bra :( känns som det är nåt som vill ut....en gråt kanske...men den får vänta, iaf tills mitt främmande åkt hem. då ska jag nog gråta ett tag....är så skönt efteråt, som de lättar lite, nästan som när man har ont i magen och släpper en fis :) i förrgår när jag fick en gråt attack..då kom grannen in å bredde ut sina armar, hon kramade och kramade tills attacken gått över....hon är bra snäll hon :)

Inatt har jag bara drömt om HAN....vaknat och somnat, vaknat och somnat, vaknat och somnat...tills jag trodde jag höll på bli tokig.....de finns där hela tiden, var jag än går, var jag än sitter och står, riimmar ju! kan bara inte låta bli att tänka på varför det blev så här! varför du var så elak mot mej, varför du ljög och kom med dumma bortförklaringar hela tiden.....du skämdes ju över mej :'( de har jag iaf kommit fram till...å de gör ju ont de, så jag borde ju inte älska dej, men de är ju de jag gör!! så jävla mycket också, å jag vet att det är ingen som förstår hur jag kan, med tanke på hur jag behandlats.....men ingen behöver förstå heller, de här är mitt liv....! de är bara jag själv som kan göra nåt åt de här......men jag måste skriva av mej om detta.....de lättar lite då....som den där fisen....;)

Tror att de börjar röra sej lite på övervåningen...dom ska ju åka hem idag :( jag kanske borde gå och klä på mej, gick i princip direkt från duschen och in i Bloggen....kände att jag behövde de, ska spä på mitt kaffe sen sjutiden nu, sen klä på mej och diska lite, får väl se hur den här dagen blir.

Ibland skulle man vilja vrida tillbaka tiden, göra rätt och se om de blev bättre kanske....men nää, bäst att leva i nuet ändå! ..............Kram / Anna<3