Fredagen den 20/1-12

Hade jag inte vänt min tjocka skalle idag utan för Konsum så hade kanske min dag skulle kommat sett någotsånär bra ut.......men de var väl meningen att jag skulle få gå med gråtan i halsen idag också......varför skulle jag få må bra för en gångs skull??????

Nå väl...gick på jobbet idag och NÄSTAN irriterade mej lite....eller kanske inte...men tänkte iaf på när mina barn var små, min dotter var två år och min son var 2 månader, då jag bodde med barnens pappa...den lilla stunden dom hade en närvarande pappa.....som samhället ser ut i dag så är det ju många pappor som jobbar borta, men dom kommer ju ändå hem och träffar sin familj....de är ju ofta så vi lever idag, de finns kanske inte jobb åt alla iaf inte i vårat lilla samhälle, och då måste man jobba borta.....Men iaf så hade väl jag och barnens pappa inte så särskilt bra förhållande....och jag kommer ihåg en dag när jag varit på lekparken med barnen och kommer hem....då var pappan inte hemma, han hade packat sin väska och försvunnit, och vart visste inte jag, iaf min dotter som var pappas lilla tös...märkte väl inte först....men sen efter några dagar när hon sitter i hallen med sin pappas skor och bara gråter....hon vill ju ha sin pappa....men jag vet inte vad han är....i många dagar med en skrikande ledsen 2-åring som skriker efter sin pappa...och med en 2 månaders baby...är man ganska slut! men han kommer hem....efter 14 dagar! han har varit på semester...i Estland! ja nån som vart glad var iaf min dotter, har nog aldrig sett henne så glad när pappan står i hallen den dagen.....mindre glad var ju jag kan jag säja...men vi flyttade ifrån varandra....såå mina barn har inte väx upp med nån pappa....han valde ju att inte ha nån kontakt med barnen för att han tyckte så illa om mej....och allt för ofta hör man om detta....de är väl för fan inte barnens fel!! små oskyldiga varelser som inte valt att komma till denna jord.....! iaf så träffade dom inte sin pappa på många, många månader......jag fick vara själv med dom, och visst var det jobbigt ibland...men jag klagade sällan för min egen del...var bara synd om barnen...och åren gick...och visst kunde dom få en cykel eller nåt annat dyrt till födelsedagar och jular....men vad fan är det i jämförelse med att få ha en pappa att växa upp med??!!! vill också säja att jag är ingen perfekt människa...jag har gjort massor med misstag i livet och som mamma, men jag har fått stått för konsekvenserna....! men jag har aldrig sagt ett ont ord om barnens pappor iför dom, har aldrig smutskastat dom....fast jag stundvis nästan hatat papporna....nä de som har varit kan dom får veta när dom blir stora tänkte jag, och de har dom fått gjort....jag vill också säja att jag har bra kontakt med dessa pappor idag....fick ju även ett barn till, en son med en missbrukare, så den kontakten var ju inte heller bra under vissa perioder....men idag har även den pappan styrt upp sitt liv......de jag egentligen vill säja är, att var glad att era barn har pappor i sina liv...ni får väl ta vara på tiden  då dom är lediga, göra det bästa av situationen....för det finns massor av barn som inte har den möjligheten!! finns dom som inte har nån pappa!!

Kramar från mej / Anna.

                                          Sandro och Jannice med sin pappa, på Sandros student, Juni-2011.