Funderingar...

Visst kan jag fortfarande känna viss form av smärta.....men den börjar övergå till ett hat som jag aldrig trodde jag kunde känna för andra människor....en avsky som sprider sej i hela kroppen, av att man kan vara så fruktansvärt elak mot en människa som man en gång älska, som en gång varit ens vän.....de är för mej ofattbart....jag har aldrig varit världes bästa, men aldrig har jag gjort så här....känner förakt, men jag tänker ändå inte ödsla mer energi på detta.....men jag kommer heller aldrig att förlåta ...ska bara gå med huvudet högt, jag kan undvika....behöver inte dessa falska människor....behöver inte hälsa, inte prata. inte engagera mej mer...å de känns skönt, för de finns människor som har fått mej att förstå att jag är värd så mycket, mycket mer.......jag är omringad av många vänner som känner mej, som vet vem jag är! jag är väldigt lyckligt lottad som har dessa vänner omkring mej, vänskap som kommer att bestå livet ut....de är jag säker på.....:)
kramar.../ Anna.