Silver i snåren.....

Har nyss varit ute med Emil i skogen, det drog kall men det var mycket vackert i skogen. kvistar med frost som lyste som silver, tog kort med mobilen, men de vart inte så bra =(
Isen ligger också på Sandtjärn nu, där har dom hockeyträning nu eftersom våran ishall brann ned....jaja vintern har väl sin tjusning men själv längtar jag till våren och stugan på Bredflon.....Och då kommer jag att tänka på en dikt som min far, Kurt Hellström skren 1960.
                                                       
                                                        Huset på heden.
"Till de gamla huset på heden
dit den slingrade stigen går,
där jag ofta vandrat
dit jag längtar när det blir  vår.


Nu vandrar jag åter den stigen,
den jag vandrat så så mången gång
Men nu hörs ej skriken,
blott furornas tysta sång.


Nu skymtar jag gamla hemmet
där min bardoms vagga stått,
jag ser väggarnas gamla timmer
som med åren färgas grått.


Det känns skönt att vara tillbaka
nu läka mitt hjärtas sår,
Nu stillas min oro och längtan

nu torkar mitt ögats tår"
Ett mycket gammalt kort på pappa <3